Frozen Atlantis – att söka förundran i föränderliga landskap

Frozen Atlantis är en film som följer Bernhard Schirg, forskare i renässanslitteratur, och utforskaren Lars Larsson på en resa genom de nordiska landskap där myt, historia och geografi möts i Olof Rudbecks Atlantica. Inför premiären den 3 juni samlar Geografiska en svensk guide till filmen, dess idévärld och platserna bakom berättelsen.

Var visas Frozen Atlantis?

Frozen Atlantis har världspremiär på Folkets Bio Regina i Östersund den 3 juni 2026. Därefter följer fler visningar och publika samtal under året, bland annat i Sverige och internationellt.

Aktuella visningar som har annonserats:

• 3 juni 2026 – Östersund, Folkets Bio Regina
• 4 juni 2026 – Östersund, Folkets Bio Regina
• 1–3 augusti 2026 – Green Montenegro International Film Festival
• 4–6 September 2026 – Järvsö, Utefest (preliminärt)
• 20 oktober 2026 – Uppsala, Humanistiska teatern
• 12–15 november 2026 – Oxford, Schwarzman Centre (preliminärt)

Visningstider och platser kan ändras. Kontrollera alltid den officiella filmsidan och respektive arrangör för aktuell information och biljettlänkar.

Vad är Frozen Atlantis?

Frozen Atlantis växte fram ur ett samarbete mellan Bernhard Schirg, forskare i renässanslatin och Public History vid Hamburgs universitet, och Lars Larsson, utforskare samt specialist på panoraman, historiska kartor och geografiskt berättande. Under hösten 2021 utvecklades projektet till ett expeditionsbaserat transmedia-koncept med film, kartor, historiska källor och nordiska landskap som bärande delar.

Lars Larsson bidrog med den geografiska och expeditionsbaserade inriktningen, arbetet med panoraman och kartmaterial samt idén att utveckla projektet i video- och filmform. Genom Larssons nätverk knöts även filmaren Martin Olson och kompositören Thomas von Wachenfeldt till projektets kärnteam. Med stöd från Volkswagenstiftelsens forskningskommunikationsmodul kunde inspelningar och produktion genomföras under åren 2022–2024. Filmen blev projektets främsta resultat och formades till en filmessä av Bernhard Schirg, som producerat, regisserat och skrivit filmens manus.

Medverkande och centrala personer

Nedan presenteras de mest centrala personerna som bidragit till filmens tillkomst och berättelse. Många ytterligare har bidragit under resans gång och för en full credit-lista – se filmen.

Bernhard Schirg är forskare i renässanslitteratur och Public History vid Hamburgs universitet. Han har producerat, regisserat och skrivit manus, och är filmens huvudsakliga berättarröst genom Olof Rudbecks idévärld.

Lars Larsson är utforskare och specialist på historiska kartor, panoraman och geografiskt berättande. I filmen medverkar han som en av huvudpersonerna och bidrar med den geografiska analysen av Rudbecks material och sin personliga relation till de platser som besöks.

Martin Olson är filmfotograf och har haft en central roll i filmens visuella uttryck och har även redigerat filmen.

Thomas von Wachenfeldt är musikforskare, kompositör och riksspelman, djupt förankrad i Hälsingland. Hans musik knyter samman filmens teman om landskap, minne, myt och förlorade platser.

Vad handlar filmen om?

Låg bergen i Atlantis i Jämtland – och kunde Ljusnans dalgång en gång ha inspirerat föreställningen om Elysium? I Frozen Atlantis väcks Olof Rudbecks storslagna 1600-talsvision till liv på nytt: idén att antikens myter, paradis och förlorade världar hade sina rötter i Nordens landskap.

Filmen är en poetisk upptäcktsresa genom fjäll, älvar och glaciärer, där historiska kartor, gåtfulla bergspanoraman och gamla teorier möter en natur som i dag förändras inför våra ögon. Genom vandringar, skidfärder och kajakexpeditioner följer berättelsen spåren efter Rudbecks idévärld – men också de sprickor som uppstår när dåtidens visioner speglas i samtidens klimatförändringar och exploatering.

I mötet mellan myt, vetenskap och landskap ställer Frozen Atlantis frågor om hur berättelser formar vår blick på naturen, vad vi väljer att värdera och hur vi kan återfinna förundran i en värld som inte längre är så beständig som Rudbeck föreställde sig.

Jakten på bergen i Atlantis

Filmens första stora spår leder till Jämtlandsfjällen och de bergspanoraman som Olof Rudbeck lät publicera i Atlantica. År 1675 skickades tre unga män norrut för att mäta och avbilda några av rikets högsta fjäll. För Rudbeck var uppgiften större än kartläggning: om Sveriges fjäll kunde visas vara Europas högsta, kunde de också passa in i hans berättelse om Norden som den plats där världen började om efter syndafloden.

Nästan 350 år senare återvänder Bernhard Schirg och Lars Larsson till samma geografiska gåta. Från Suljätten vid Kallsjön öppnar sig en vy mot Skäckerfjällen – en horisont som tycks ge en första möjlig ingång till det gamla panoramat. Men ju mer landskapet analyseras, desto tydligare blir problemet: bilden är inte en enkel utsikt från en enda plats. Den verkar snarare vara en sammansatt vision, byggd av flera blickar över fjällkedjan.

Där börjar filmens större fråga ta form. Vad händer när en historisk karta inte bara visar ett landskap, utan också en världsåskådning? Och vad ser vi själva, när vi återvänder till samma horisonter med kameror, digitala modeller och nya frågor?

Ljusnan – vägen till Elysium

Från Jämtlandsfjällen förflyttas berättelsen till Hälsingland och Ljusnan. Hos Rudbeck blev älvdalen en möjlig motsvarighet till antikens Elysium – de saligas ängder, där ljus, musik, idrott och blomstrande flodstränder formade bilden av ett jordiskt paradis.

I filmen blir detta ingen abstrakt idéhistorisk utvikning, utan en fysisk resa på vattnet. Lars Larsson, som växte upp vid Ljusnan och har paddlat älven sedan barndomen, guidar Bernhard Schirg genom Mellanljusnan – den sista längre sträcka där älven fortfarande flyter relativt fritt mellan kraftverksdammarna. Kajakerna blir ett sätt att läsa landskapet inifrån: inte från kartans höjd, utan från vattenlinjen, där strömmen, forsarna och ljuset fortfarande bär spår av den värld Rudbeck ville se.

Samtidigt får den antika myten en ny form. Färden nedför älven speglar Aeneas väg mot Elysium: grottor, forsar, gyllene grenar och portar blir delar av ett filmiskt språk där landskapet både är verkligt och mytiskt laddat.

En älv mellan paradis och förlust

Ljusnan är i Frozen Atlantis inte bara en plats för mytisk återförtrollning. Den är också ett landskap märkt av förlust. Laforsen, en gång ett av södra Norrlands mäktigaste vattenfall, är i dag reglerad. Forsar har dämts upp, stränder har förändrats och den levande kopplingen mellan vatten, musik, berättelser och lokalsamhälle har delvis brutits.

I filmen möter älvens personliga betydelse dess större kulturhistoria. För Lars är Ljusnan barndomens och paddlingens landskap – en plats som format hans liv. För Rudbeck var den en nyckel till Elysium. För spelmän och lokalsamhällen blev vattenfallen och forsarna platser där musik och minne tog form. När Thomas von Wachenfeldt spelar vid älven knyts dessa lager samman: den gamla musiken återvänder till en plats som inte längre är densamma.

Här blir filmens centrala spänning tydlig. Om landskap förändras, vad händer då med berättelserna som en gång gjorde dem meningsfulla? Och kan nya berättelser uppstå ur resterna av de gamla?

Helags, muserna och den smältande världen

Filmens vinterresa leder vidare mot Helags och de jämtländska fjäll som Rudbeck kopplade till antikens Helikon – musernas berg. I den klassiska traditionen var muserna minnet och konstens döttrar: de som gav människor sång, dans, poesi, historia och berättelser. Hos Rudbeck flyttades även denna symboliska geografi norrut.

I Frozen Atlantis blir färden mot Helags därför både en fjällexpedition och en idéhistorisk pilgrimsresa. Under snön ligger Sveriges sydligaste glaciär, ett landskap som ännu bär spår av den istid som formade Skandinavien. Men glaciären håller på att försvinna. Den frusna värld som en gång kunde laddas med myter om ursprung, minne och skrift är själv på väg att bli ett minne.

Här möter filmens historiska lekfullhet samtidens allvar. Det är inte bara is som går förlorad, utan också de berättelser, bilder och sätt att se som en gång gjorde naturen meningsfull. Frågan blir inte om Rudbeck hade rätt, utan vad vår egen tid förmår se innan landskapet förändras bortom igenkänning.

En film om att återfinna förundran

I grunden är Frozen Atlantis en film om människans behov av att skapa mening i världen. Rudbecks Atlantica var ett storslaget och i dag omöjligt försök att knyta samman myt, natur, språk och historia till en enda sammanhängande berättelse. Filmen återvänder till denna vision utan att acceptera den bokstavligt – men med en öppenhet inför den förundran som en gång drev den.

Genom fjäll, älvar, böcker, kartor, musik och is söker filmen efter ett annat sätt att se på landskapet. Inte som en resurs att förbruka eller en kuliss att passera, utan som en plats fylld av minne, skörhet och möjliga berättelser.

Press och media om Frozen Atlantis

Här samlar Geografiska länkar till artiklar, intervjuer och inslag om Frozen Atlantis i samband med premiären.

• 2026-05-29, Östersunds-Posten: “De jagar svaret på urgammal gåta – i Jämtlandsfjällen”.

Källor och vidare läsning

• Geografiska: I Olof Rudbecks värld – Myt, landskap och nordens Atlantis.
• Frozen Atlantis: Project homepage (på engelska).
• Litteraturbanken: Atlantica, vol 1.